AndersLarsagården

fyra generationer och en stiftelse

Sven Pehrsson och Sara Persdotter

Sven Pehrsson, född 1812, var äldsta barnet till Gallejaurs första nybyggare, Pehr Svensson och Lisa Persdotter, och den första "infödda" Gallejaurbon. Han gifte sej med Sara Persdotter, född 1820, från Granbergsliden i Norsjö socken och 1864 byggde paret egen gård i Gallejaur som därmed tog steget från nybygge till by. Paret blev barnlösa men Sara hade en son, Per Anton, med sej in i äktenskapet. Per Anton fattade tycke för sin styvpappas systerdotter, Sara Löf, i granngården och det blev giftermål. Lyckan och vad som verkade som en ljus framtid för gården förbyttes dock i sorg och bekymmer när Per Anton kort efter giftermålet dog.

Sven och Sara beslöt då att ta två kusinbarn från Rörträsk till sej på gården, Anders och Nils Larsson Wikberg. Det blev också dessa båda bröder som på 1880-talet fick överta gård och hemman. Den äldre brodern Anders vann lottdragningen om vem som skulle ärva själva gården medan Nils fick bygga nytt öst i byn. Gallejaurs tredje gård stod färdig 1888.

Under Sven och Saras tid byggdes förutom mangårdsbyggnad även bagarstuga, ladugård, sommarladugård, dubbelbod, smedja samt en fyrkantloge som revs och delades mellan arvtagarna. De fasta inventarierna, vedbänk och köksskåp, i gårdens storkök är från denna tid liksom ett antal kistor och ett vackert målat hörnskåp "kantor". Skåpet står i Bagarstugan och är målat av en kringvandrande gårdamålare från Dalarna som hette Hålén.

Sven Pehrsson var efter lappmarksmått mätt tämligen välbärgad. En bidragande orsak till detta var att han och mågen Johan Jonsson Löf hade affärer ihop med Markstedt & Söner i Skellefteå. Dessa dåtidens träpatroner hade på 1870-talet både kontor och affär i byn. Sven dog 1892 och Sara 1901

Anders Larsson Wikberg och Sara Löf

Anders Larsson Wikberg, född 1854 i Rörträsk, övertog inte bara gården utan även gårdens unga änka, Sara Löf, född 1851. Deras äktenskap berikades med fem barn.

AndersLarsa och Sara förvaltade sitt arv väl. Nya byggnader tillkom i stadig takt. En ny dubbelbod följdes av ett stall med plats för tre hästar. Mest iögonfallande är dock den imponerande rundlogen med sin resliga storhässja.

I början av 1900-talet låter byborna sänka sjön med 1,5 meter vilket möjliggjorde utdikning och uppodling av Rörmyran och Gallejaurmyran. Nu kunde gårdens foderbehov ordnas både enklare och betydligt närmare till än från de kringströdda ströängarna. I takt med tiden införskaffades hästdragen slåttermaskin, gödselspridare och så småningom även såningsmaskin. Sara dör i början av 20-talet och som änkeman låter AndersLarsa dela upp hemmanet i fem delar som skrivs över på vart och ett av barnen som därmed formellt tar över ansvaret. Den gamle patriarken med sitt yviga vita skägg kommer dock i praktiken att sköta gården fram till sin död 1947.

AndersLarsa med barnen Erika, Johan-Anton, Johanna och Sofia.

AndersLarsa och Sara var driftiga bönder men även skickliga hantverkare. Kvar på gården finns i dag mängder med möbler, laggade kärl och vävnader från deras händer.

AndersLarsas barn

Margareta, född 1887, gifter sej med Karl Karlsson från Fågelliden och bygger 1920 egen gård väster om AndersLarsagården. Gården kallas allmänt för "Kalles" och där växer döttrarna Greta, Lisa och Ebba upp. Med tiden även fostersonen Allan. Kalle och Margareta driver klassiskt småbruk i norrlands inland med kombinerat jordbruk och säsongsarbete i timmerskogen. Självhushållets tid är förbi och därmed även behovet av allehanda hus för olika sysslor. Småbruket "Kalles" består av enbart boningshus, ladugård och dubbelbod. När telefonförbindelse med omvärlden etableras 1948 blir gården byns telefonstation.

Johan-Anton, född 1889, och Erika, född 1891, förblir ogifta och blir dom som stannar kvar i AndersLarsagården. Dom driver gemensamt gårdens jordbruk vidare och får uppleva elektriskt ljus i hus och ladugård 1947 samt landsväg med mjölkleveranser till mejeriet i Glommersträsk från 1952. I mitten av 1960-talet borras brunn och husets får rinnande vatten. Mjölkkammaren blir ombyggd till modernt kök med en liten inomhustoalett.

Sofia, född 1894, gifter sej med Hjalmar Forslund från Järvträsk och paret bygger i början av 1940-talet gård på Sofias avstyckade hemmansdel en kilometer väster om byakärnan. Sofia var en kreativ person och gjorde själv ritningen till huset. Hon var dessutom både sömmerska och fotograf samt den som trakterade tramporgeln vid bönemötena i AndersLarsagården. Sofia och Hjalmar blir dom i byn som drabbas hårdast när vattenfall bygger Gallejaur kraftverk i början av 1960-talet. Sjön höjs med 13 meter och den Forslundska gården räddas genom att flyttas in till byn där den placeras strax öster om AndersLarsagården.

Johanna, född 1896, blir den enda av syskonen som lämnar byn men hon flyttar inte så långt. Johanna gifter sej med Oskar Johansson från grannbyn Järvträsk och bosätter sej även där.

Systrarna Karlsson

Greta, Lisa och Ebba Karlsson föds och växer upp på föräldrarnas gård "Kalles" väst i byn. Det är tjugo och trettiotal och många barn i den lilla byn, så många att det periodvis bedrivs skolundervisning i Gallejaur. Gårdarna turas om att hålla skolsal i köken och upplåta en kammare till lärarinnan.

Greta Karlsson 1916 - 1996

Storasyster, handlingskraftig och van att bestämma men också med en stor portion humor. När morbror Johan-Anton och moster Erika i AndersLarsa gården blir gamla flyttar Greta dit och hjälper till. Sedan de gamla dött bort blir hon kvar och sköter gården vidare.

Lisa Karlsson 1918 - 1996

Döps egentligen till Alice men kommer alltid att kallas för Lisa. Kommunikatören bland systrarna, kanske som en följd av att hon under några år var borta från byn och ute i stora världen. Hon arbetade i arbetarstugor och skolbarnhem. Tillbaks i Gallejaur flyttar hon med tiden in till Sofia och Hjalmar Forslund när dom på ålderns höst behöver hjälp.

Ebba Karlsson 1922 - 2008

Lillasyster Ebba blir kvar i föräldragården "Kalles" till 1993. Det året flyttar systrarna samman igen i Forslundsgården som är det hus som har flest bekvämligheter. Nu börjar dom själva vara till åren komna. Ebba överlever sina systrar med drygt tio år och är den som tvingas avveckla jordbruk och kreatursbesättning. Hon är också den som får se länsstyrelsen engagera sej i gården och byns bevarande som kulturreservat. Hon dör bara månader innan invigningen. Ebbas sista stora kulturbevarande gärning blir att instifta en stiftelse som tar över gård och ansvar 2007.

Stiftelsen systrarna Karlsson

2007 låter Ebba Karlsson instifta stiftelsen systrarna Karlsson i Gallejaur. Till stiftelsen donerar hon gård, bohag och lösöre. I stftelsens stadgar finns uttalat att kulturarvet ska vårdas och bevaras men även att besökare ska beredas möjlighet att ta del av de livsbetingelser som varit rådande på gården.

I stiftelsens styrelse sitter:

Kristina Grubbström för Arvidsjaurs Kommun

Birgitta Holstein för Sparbanken Nord

Crister Lövgren för Gallijar-Järvlia Kulturbygdsförening

www.gallejaur.com