Kulturreservat

Gallejaur Kulturreservat

Kulturreservatet består av två delar. Dels själva byn med dess gårdar, åkrar, ängar och de skogsmarker som gränsar mot dessa och dels utskiftet Bergmyran, en slåtteräng cirka 4 km. från byn.

Bebyggelsen.

Reservatets byggnadsvårdsplan innefattar 63 byggnader varav 48 är timringar, 3 är jordkällare och övriga är brädhus.

Gårdsmiljöerna är väl bevarade och representerar på ett tydligt sätt ett nybygges utveckling i lappmarken. Från 1800-talets höga grad av självhushåll med behov av många byggnader för skilda behov fram till 1920- och 30-talens småbruk med i stort sett bara mangård och ladugård.

De timrade byggnaderna utgör en provkarta på 1800-talets byggnadsteknik. Väggar av timmer, golv av kluvna plank, tak av brädor, näver eller hyvlade spån. Knuttimringar i olika utföranden på stensatta grunder. Här finns även ett exempel på samisk byggnadstradition, ett stolphärbre. Det bevarade gamla byggnaderna i Gallejaur med flera intakta gårdsmiljöer är unikt för norra Sverige. 

Åker, ängar och betesmarker.

Redan i slutet av 1800-talet hade byns inägomark fått den omfattning som gäller än i dag. På åkrarna har korn, havre, råg, lin och potatis odlats. Sedan 1960-talet har i stort sett bara enstaka potatisland hållits i hävd medan övrig åker blivit gräsvall. I enlighet med reservatets skötselplan kommer åkrarna att åter komma i bruk och skilda sädesslag odlas.

Byns ängsmark, röjd mark som aldrig har plöjts, har hållits i kontinuerlig hävd genom årlig slåtter. Ängarna uppvisar i dag den artrikedom som kan förväntas och en blomsterprakt som imponerar. Förutom vanliga karaktärsväxter på välhävdad ängsmark som liten blåklocka, ormrot, kattfot och låsbräken kan man här även hitta växter som backnejlika, rödfibbla och tysk fingerört.

Betesmarken består dels av röjd mark inne i byn och dels av den angränsande skogen. Fram till 1950-talets slut släpptes kor, får och hästar på skogsbete under sommaren. Får och hästar fick ströva bäst de ville och hämtades hem först under sensommaren och hösten. Korna fick bara vara ute i skogen över dan och togs hem för mjölkning varje afton. Sommartid bodde korna i sommarladugården som ligger vid skogsbrynet. I dag betas inägomarkens beten av får och 2011 kommer skogsbete att återupptas. Även betesmarken får en hävdgynnad och särpräglad växtlighet. Kulturreservatets ängs och betesmarker är även Natura 2000 områden, ett europeiskt nätverk av skyddsvärda naturtyper.

Bergmyran (dialektalt ”Bärimira”)

Utskiftet Bergmyran är på 33 ha och ligger bland bergen mellan byarna Gallejaur och Järvträsk ungefär fyra kilometer norr om Gallejaur. Myren brukades som ”fönnmyr” vilket innebar att man årligen bara nyttjade halva myren till slåtter medan den andra fick bilda förna och bidra till gödsling på den magra myren. Myren är över en kilometer lång i nord – sydlig riktning och mellan 150 och 300 meter bred. I söder rinner två små bäckar in på myren och bildar ett litet kärr och i norr rinner en större bäck, Bergmyrbäcken, ut från myren i en ravin ner mot Järvträsket. På myren står åtta restaurerade ängslador, alla med egennamn. Kläpplödun (lödu = lada), Lödun väst vä bärge, och Skoglånnlödun för att nämna några. I dag bedrivs årlig växelvis slåtter på antingen östra eller västra sidan. Olika starrarter och fräken är det som utgör merparten av foderfångsten men på myren växer också spännande saker som sileshår och tranbär samt flera orkidéer som jungfru Maria nycklar, ängsnyckel och myggblomster.

Skogsbilväg från södra sidan av Järvträsket leder upp mot myren. 

Klicka här för att läsa länstyrelsens information om kulturreservatet.

Gallejaur © 2009 •

Gallejaur © 2009 •